Jag och Dollar, del 1

2012-11-02 ♥ 12:30:00
Fick en fråga om jag kunde skriva ett inlägg om Dollar, våran historia, visst det kan jag göra, får inte plats med hela i ett inlägg så har delat upp det i delar :)
Wow, vart ska man börja? Finns det någon historia som är fylld av mer äventyr en våran? Jag fick Dollar när jag var 7 år, jag var lite osäker på hästryggen då jag hade åkt av på en annan häst lite tidigare. Kommer ihåg att jag knappt kunde fatta att han verkligen var min, minns faktiskt första gången jag red på honom även fast det var så länge sen, fast jag kommer bara ihåg när jag satt upp och när jag skrittade där hemma på våran ridbana, kanske travade något också, det minns jag inte. Jag började rida på honom hemma, vi utvecklades väldigt snabbt, iallfall jag, jag lärde mig rida lätt, innan hade jag bara skumpat i traven men nu började jag känna takten och så lärde jag mig vilket bara det var ett bra framsteg.
/En av de första bilderna, hihi vad små vi var/
/Jag Thea (min lillasyster) och Dollar/
 
Jag kommer ihåg en gång när jag red Dollar lite på ridbanan, detta var precis i början och jag var inte alls så duktig, men iaf så travade jag eller skrittade (kommer inte riktigt ihåg) runt lite där på ridbanan och plötsligt är det ett hinder framför oss, jag hann inte svänga eller kanske inte kunde, haha. Så Dollar tar sats mot hindret och taggar till och så hoppar han det, haha det måste sett grymt roligt ut, men tro det eller ej så satt jag kvar, mamma och pappa stog vid staketet och gapade och skratta, detta var den första gången jag hoppade. Jag fortsatte rida, och det gick nog bra, som sagt jag utvecklades väldigt fort. Men sen en dag när jag red så skulle jag gallopera, och Dollar bockar, jag åker av. Det gjorde nog inte speciellt ont men jag blev bara så himla rädd, fick grus i munnen och gick gråtandes in och bestämde mig för att aldrig mer rida. Usch vad jag ångrar det beslutet nu i efterhand, det måste vara det värsta jag gjort. Men gjort är gjort, jag red ju nu mera inte utan livet rullade på. Men mamma tjatade på mig lite, så som "ska du inte sitta upp igen" och det gjorde jag, jag red lite då och då, men jag var som sagt så himla rädd, så jag tyckte det var obehagligt när Dollar rörde på örat.. så under ett eller två år så red jag bara ibland, och när jag väl red så gick det inte så bra efterssom jag var så himla rädd.
 
/Bilder från min och Evelinas tid med Dollar/
 
Det gick en tid, och en dag så kom en kompis vid namn Evelina, eller rättare sagt var det inte min kompis, utan en kompis som min kompis kände, hänger ni med? Evelina red iaf på ridskola och kom och red Dollar, det gick väldigt bra tror jag.. Evelina fortsatte komma och rida han mer regelbundet nu, detta var alltså under en sommar dock minns jag inte exakt vilken sommar det var. Jag blev allt mer sugen på att börja rida för nu när Evelina red så fick jag upp intresset igen. Dollar bockade av Evelina massa gånger, gång på gång åkte hon av, men han gör verkligen inget för att vara elak utan bara för att han är så himla busig, dock bockar han bara i gallopen. Jag började rida lite också, Annica, Evelinas. mamma hjälpte mig en hel del, hon stöttade mig och jag blev tuffare och tuffare. Jag och Evelina brukade turas om att rida, efter 20 min var det byte, haha. Det gick allt bättre och bättre och Dollar bockade inte längre så mycket på ridbanan. När jag inte red tillsammans med Evelina så hjälpte mamma mig att rida, hon peppade mig också och nu vågade jag äntligen gallopera igen. Jag minns speciellt en gång när Evelina och jag red på fältet. Jag började gallopera och Evelina sprang brevid mig och höll i Dollar, men sen bestämde vi att på 3 så släpper hon. Så jag fortsatte gallopera helt själv på fältet, en enormt härlig känsla var det, som att klättra upp för ett berg man just ramlat ner för, att ha klarat det jag strävade efter, att ha tagit mig upp på den dära höga stegen jag innan inte vågade. Men inget varar för alltid, efter några meter så bockar Dollar och jag flyger över huvudet och sätter mig på rumpan rakt i gräset, och Dollar han börjar äta. Men, alla skrattade även jag, jag insåg nog att, "det var inte så farligt", "det gjorde ju inte ont så då kvittar det väll". Den dagen så gick jag faktiskt stolt hem, jag blev stolt över mig själv, för att ha ramlat av men vågat sitta upp igen och inte tyckt det var läskigt. Jag och Evelina fortsatte rida hela sommaren och jag åkte av en hel del gånger till under den sommarn, men det gjorde liksom inget i och med att jag inte var rädd längre. Sen kom hösten och jag började nu på ridskola, jag hade verkligen fått upp intresset och ville nu börja på ridskola då. Det gick väll ganska bra tycker jag, dock var jag fortfarande lite osäker för nu var det inte bara Dollar jag red, utan detta var andra hästar som jag inte kände.
Vinterbilder.. shit vad längesen.. ♥
 
Jag ska börja jobba med del 2, frågan blir när? Hehhe. Men ska försöka att det inte ska dröja lltför länge..
 
Postat av: Filippa

Haha, vad söta ni var ;)

2012-11-02 @ 12:43:11
URL: http://filippajvs.blogg.se
Postat av: Kajsa

Åh så söta :')

2012-11-02 @ 12:59:24
URL: http://kajsaochtuvas.blogg.se/
Postat av: Olivia

så bra skrivet :D

2012-11-02 @ 14:33:58
URL: http://byoliviaz.blogg.se/
Postat av: Petto fetto

och med vilken snygging började du på ridskola? ;)<3

2012-11-02 @ 16:18:57
URL: http://nattstad.se/petrnellas
Postat av: alva

FRÅGESTUND på min blogg nu. Fråga så
Mycket du bara orkar, om du vill :) tack på förhand! :)

2012-11-02 @ 16:28:20
URL: http://alvac.webblogg.se
Postat av: Evelina

åh, saknar verkligen den tiden! <3

2012-11-02 @ 23:31:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0